tisdag 3 september 2013

Då Bob hade rösten kvar...


DÅ BOB HADE RÖSTEN KVAR....

BOB DYLAN ANOTHER SELF PORTTRAIT  1969-71 The bootleg series vol.10


Lite överraskande men välkommet så öppnar Bob Dylan på sin skattkammare igen. Denna gång är det åren 1969 -1971 och inspelningar från albumen Self Portrait och New Morning som ges ut.Dessa band som hittades i CBS arkiv innehåller  vad som kan  beskrivas som demoinspelningar med en liten grupp musiker.

För det mesta är det bara gitarristen David Bromberg och Bob som sitter i studion med sin gitarrer. Ibland finns också multiinstrumentalisten Al Kooper med i studion som pianist.
Det som är mest överraskande på dessa inspelningar är Bob Dylans röst. Han sjunger för det mesta klart,själfullt och så tydligt han någonsin kan.

Traditionella melodier och texter dominerar denna utgåva som har arrangerats av Dylan.En hel hög med popcoverlåtar har plockats bort. Några hyfsat välkända Dylanorginal som If Not For You, When I Paint My Masterpiece och I Frew It All Away finns nu i alternativa tagningar.

Liveklassiker som Highway 61 Revisited och I´ll Be Your Baby Tonight tillsammans med The Band är hämtade från Isle Of Wight. George Harrison finns med på några spår och jammar snyggt med Bob i studion i Workin´On A Guru.  

När orginalet av Self Portrait kom ut i början på sjuttiotalet hade producenten Bob Johnston kletat ner många av inspelningarna i sjok av Mantovanistråkar och lager av körer.
Nu är det rent, enkelt och i stora delar helt lysande att få ta del av dessa trettiofem studiovykort från en tid som flytt.
 


    

tisdag 27 augusti 2013

LAURA MARLING- en engelsk Joni M

Laura Marling    Once I Was An Eagle    9/10 skivhyllor

När musikmarknaden är fylld till bristningsgränsen av kvinnliga  singer/songwrither, ofta med  gitarr i bagaget så behövs det något extra för att sticka ut och lysa upp musikmörkret.

Detta har Laura Marling som är en ny bekantskap för mig.Visserligen har jag tidigare läst om detta engelska underbarn som omhuldats och hyllats i engelska musiktidningar under några år.
 Men att det skulle vara så här bra, så här musikaliskt genomarbetat och så här snyggt, om detta hade jag ingen aning. Dess då roligare är det att bli överraskad. Det händer inte så ofta i dessa dagar, i alla fall inte när det gäller nyutgiven musik på skiva. Det mesta har man hört förut. Detta är inte heller något nyskapande, men musiken går direkt till hjärtat.

Laura Marling och producenten Ehtan Johns ligger bakom plattans sound som kan vara både återhållsamt och explosivt. Lauras kompositioner har en värme och en kvalité som är få förunnat. Om hon ska liknas med någon annan kvinnlig artist så är det klar Joni Mitchell varning.På ett positivt sätt.

Once I Was An Eagle är ett av årets bästa mest hörvärda album, alla kategorier.  
    
  

torsdag 15 augusti 2013

Woody, Prine och nu John Fullbright


Den unge amerikanske låtskrivaren John Fullbright dök upp i min recensionshög förra året med ett liveinspelat album. Redan då höjde jag på ögonbrynen och vinklade ut öronen lite extra. För här fanns det något intressant, då kanske mest i rösten och hur han avvände den. Men det fanns också en del melodislingor som var klart tilltalande. 

From The Ground Up är Johns första album med eget band och bär vidare den låtskivartradition som startade med till exempel Woddy Guthrie och vandrat vidare via John Prine och många andra amerikanska låtsmeder av rang som kan berätta en historia. 

Alltså inget nytt i musikväg om man hade förväntat sig detta, men ett hantverk då det gäller låtsnickeri som är varierat och säkert framfört. 
All The Time In the World, Gwad Above, Jericho och den lysande Forgotten Flowers visar en hög kvalité som kan bära hur långt som helst. 
From The Ground Up är bara början på något som inte är nytt och flashigt men äger både hjärta och en genuin musikkänsla.  


torsdag 8 augusti 2013

Het sommarmusik från Island och några småvarma plattor från arkivet som håller än.


Nu när sommaren börjar att sjunga på den så bekanta sista versen så kan man konstatera att i år som varje år rapporterar media om vilken musikhit som ska bli årets stora sommarplåga. Brukligt är också att man redovisar några år bakåt,hur det var då och vilka låter som var just plågor.

För att inte skilja sig från mängden,för det vill man inte tänker jag nu göra likadant och rapportera om sommarplågor i min musikvärld. Det där med plågor kan vi nu ta farväl av för min del handlar det mer om sommarmusik som fått mina mungipor att sträva uppåt och fötterna att ge sig ut på rytmiska eskapader.

I det här mest påtagliga fallet var det att det läckte musik ut från sonens spotifydominerande rum. Där mellan allsköns hiphop, metal och en och annan gammal goding hördes en trumpet melodslinga och påföljande sång som fångade mitt musiköra på det där speciella sättet, när man upptäcker en hitmelodi.

Efter någon vecka landade ett platt vinylpaket från England med isländska gruppen Of Monsters And Men - My Head is an Animal.
Två knallrosa vinylplattor med en livsbejakande positiv och vacker popmusik med stort P har sedan dess tagit stor plats bland all americana som tillhör hustes dagliga musikdos nu för tiden.
Detta band där solosång,duetter och körinslag avlöser varandra i en lång rad bra låtar med stark melodikänsla. Välarrangerat blås men också vemod och stil gör sitt till. Kort sagt man blir glad och på gott humör av O.M.A.M.

Tar man en snabb titt i backspegeln i den nuvarande skivhyllan så är det brukligt att under sommartiden plocka fram och avnjuta till exempel Van Morrisons sjuttiotalsepos Moondance, Miles Davis version av Porgy And Bess,engelska duon Everything But A Girl, Monica Zätas Waltz For Debbie, Leonard Cohens Live from London, Jazz På Svenska med Jan Johansson,The King Is Dead med Decemberists,Fairport Convention och Unhalfbricking och några tidiga Neil Young. Dylan spelar vi året runt.Men det gör väl alla ! 
Nu gäller det att ladda för hösten med en kommande Dylanbox från Self Potrait perioden. Den får jag återkomma till på något sätt
när löven börjar gulna och morgontimmen är gnistrande vacker på golfbanan.
    



söndag 21 juli 2013

Musik och bokplock mitt i sommaren

Musik och bokplock mitt i sommaren



Mitt i sommaren när de egna jordgubbarna sjunger på sista versen och de saftiga körsbären är djupt mörkröda är skuggan på verandan den enda vettiga platsen att vistas på om man nu vill undgå att grillas i solen. Här kan jag också sammanfatta och tipsa dig om musik och läsvärda böcker. 

På bokfronten avdelning spänning har Arne Dahls Blindbock och Jo Nosbys Polis sträcklästs. Blindbock håller som vanligt hög klass och ger förutom spänning en bra bild av ett nutida Europa.
Att det finns en dos av humor i boken höjer läsvärdet ytterligare.
Polis håller sedvanlig spänningsnivå men nu har nog Harry Hole gjort sitt och behöver lång semester.

En stor överraskning är I tidens Rififi-historier om Blå Tåget där gruppen medlemmar ger sin egen syn på hur ett av proggmusikens flaggskepp tog sig fram bland alla dåtidens musikpolitiska blindskär. 
När  man lyssnar på den cd som medföljer boken är det frapperande hur bra det  i dag låter om denna grupp vars texter är stundtals lysande. Idag efterlyser man gärna ett band som beskriver sin samtid på
samma som Blå Tåget.

Sommarmusik behöver inte beskriva att sommaren är kort eller att den regnar bort. 
 Beatufiful Africa med Rokia Traoré från Mali har samma effekt som en sval fruktig drink, det hjälper för stunden. 
Längtar du efter asfalt och storstad efter några dagar i spenaten finns nya Standards - Lloyd Cole att plocka fram. Lite loureedfärgad new york rock med snygga arrangemang och bra melodikänsla är aldrig fel.
Mavis Stapels - One true vine andas återhållsamhet och gospelkänsla. Jeff Tweedy har även denna gång gjort allt rätt med den småskaliga produktionen som sakta växer med Mavis Staples magiska röst. 
Vill du bara luta dig bakåt och blunda eller skåda upp i det blå och drömma dig bort till en sval höstdag fungerar isländska Sigur Ros Valtari utmärkt.
 

söndag 30 juni 2013

Amerikansk Vinylkvartett för vuxna öron 

Tre soloartister varav en kvinnlig,samt en klassisk grupp som dyker upp med ojämna mellanrum. Finns det någonting gemensamt med dessa artister mer än språket så är det att deras musik numera vänder sig mer till en vuxen lyssnarskara än en köpstark ungdomsgrupp.

Först ut RANDELL BRAMBLETT - THE  BRIGHT SPOTS.En musiker som  inte är så bekant på våra breddgrader men har under  trettio år eller mer spelat med många kända band från södra USA. Hans musik kan beskrivas som blue-eyed-solinspirerad, gärna lite laidback. Men hela tiden med en avslappnad groove och bra melodihookar.
En utmärkt platta som passar perfekt till en kall sommardrink på verandan eller i soffhörnet när regnet är på semesterbesök.

NATALIE MAINES - MOTHER som är den sista tredjedelen av suveräna Dixie Chicks som nu äntligen återkommer med ett soloalbum efter lång paus från musikscenen. Numera fjärran från den moderna countrymusik Dixie Chicks toppade massor av listor med.Mother är en samling covers. Hon tolkar nu en samling sånger av bland andra Roger Waters, Eddie Vedder,Jeff Buckley och Patty Griffin.
Hon sjunger utmärkt och övertygande, men det bränner aldrig till i hjärtroten.Bäst fungerar det i Gary Louris melodistarka I´d run away och Pink Floyds Mother från The Wall. Hoppas det kommer mera snart,gärna med en genuin americana feeling.

JASON ISBELL - SOUTHEASTERN. Ett nytt och mycket bra och sammanhållet album från den förre Drive-By Truckers gitarristen. Numera har han finslipat sitt stilrena sound med lätt tillgänglig poprock som gärna har akustiska förtecken. Det är välbalanserat mellan text och ton och får albumets olika delar att efterhand växa ihop till en enhet som håller för återkommande avlyssningar. 

POCO -ALL FIRED UP. Ett band som var med och grundlade countryrocken som begrepp.Men också ett band som skiftat medlemmar och ibland verkar dom tagit av sig bootsen och lagt stämsången på den berömda hyllan. Men så dyker dom som tur är upp med ett nytt album och med en orginalmedlem som behåller bootsen och Pocoandan vid liv.
Det kanske inte låter som förr, men de gör så gott de kan och stundtals är det riktigt trivsamt. För det är ingen nydanande musik som kommer att förändra någonting, någon gång. Rusty Young som var med från början låter sin steelguitar glida fram majestätiskt och förgylla albumets låtar som är av skiftande kvalité. Den ovanliga tre Vinylutgåvan av All Fire Up har tre sidor.En är alltså helt blank. Spela inte den av bara farten !
På tre dessa vinylutgåvor följer det med en cd eller en mp3 nedladdning vilket är en god  och välkommen service till oss musikälskare(nördar).                                       
  

söndag 9 juni 2013

Varför ska jag läsa....


Jussi Adler-Olsens böcker om Carl Mörck på Avdelning Q.

Kvinnan i rummet -Fasanjägarna -Flaskpost från P -Journal 64Marcoeffekten


Du ska läsa dessa böcker för det är underbar underhålling på hög nivå. Här finner du en stor dos av spänning som är rappt berättat och de fall som dyker upp på avdelning Qs bord inom Köpenhamnspolisen skulle kunna vara hämtade ur verkligheten.

Men det som skiljer Jussi Adler-Olsens böcker från annan spänningslitteratur är att hans böcker innehåller en svärtat  humor speciellt då Carl Mörck och hans assistent Assad försöker förstå varandra. Danska talesätt och uttryck ställs mot Assads  
arabiska ordspråk där det ofta förkommer kameler i olika situationer. Får du skrattattacker är detta fullt normalt 

I källaren på polishuset där cold casegruppen Q har sitt högkvarter som ofta löser sin arbetsuppgifter på sitt eget lilla sätt.
Denna udda trio är inte precis några vanliga byråkrater och polischefer och andra potentater i samhället ses som bakåt strävare. Ofta är det flera olika fall som flätas runt varandra och som ibland hänger ihop med varandra.

Carl Mörk har uppförsbacke för det mesta även utanför polishuset. Han lever med svåra skuldkänslor efter ett misslyckat ingripande där hans kollega  blivit svårt skadad. Hans exfru jagar honom med diverse påhitt, hans barn är inte som andra och hans nya idealkvinna är kallt avvisande. Dessutom jagas han av sina chefer som ständigt vill  skära i ekonomin och helst lägga ner hela avdelning Q och göra sig av med en Köpenhamnspolisens egen Tjalle Tvärvigg. 
Kom i håg att läsa denna kvintett i ordning,då får du garanterat en trevlig,kul och spännande sommarläsning med stort danskt gemyt.